Nu är vi äntligen hemma med Liam! Han föddes den 29/11 klockan 22.52, vägde 3750 gram och 51 cm lång!

Igår fick vi äntligen komma hem förutsatt att vi kikar förbi på BB imorgon för koll. Liam hade svalt mycket fostervatten och ville inte äta första dagarna för han bara kräktes. Barnläkaren konstaterade igår att han redan tappat 10% av sin födelsevikt så vi får ge honom ersättning och hålla alla tummar att amningen kommer igång ordentligt.

En förlossningsberättelse tänkte jag ge också.

Vid klockan 6 på morgonen vaknar jag och går på toa och märker att slemproppen gått. Vid klockan 7 känner jag att jag börjar få värkar men tror att det bara är förvärkar som vanligt ;). Efter en timma märker jag att dom kommer ganska regelbundet och börjar "ana oråd" men är fortfarande jätteosäker på om det bara är förvärkar så jag avvaktar och vid lunchtid börjar Ronny laga mat.

När maten precis är färdig känner jag att jag vill åka in på koll till förlossningen men känner mig fortfarande jätteosäker om det bara är falskt alarm och dessutom tycker jag inte att värkarna kommer med dom där 3 minuternas mellanrum som man ska vänta till innan man åker in som förstföderska men vi ringer Sara som kommer och skjutsar oss till fl och struntar i maten.

När Sara väl kommer avstannar värkarna och det känns nästan pinsamt att ha åkt upp till förlossningen, men dom tar emot mig och kollar CTG och undersöker om jag öppnat mig något. När barnmorskan säger "du har ju varit jätteduktig Sanna, du är öppen 6 cm och tappen är utplånad" brast det och tårarna började rinna. Hade jag redan öppnat mig 6 cm? Hur gick det till kände jag.

Får komma in till en förlossningssal då klockan var 14.21. Profylaxandas tills klockan är 15.00, då tänker jag att jag kan ju alltid prova lustgasen iaf. Klockan 17.46 går vattnet och klockan 19.00 är jag öppen 10 cm och får sterila kvaddlar i korsryggen. Kommer ihåg att jag blir skitförbannad och ber dom sluta för det känns som att bli stucken av en bålgeting.

Sedan började det bli riktigt, riktigt tufft. Jag skrek som en stucken gris och hade så förbannat ont att jag bara ville dö. Frågade Ronny om han inte kunde döda mig för att jag inte orkade mer. Naturligtvis ville han inte döda mig. :D Klockan 21.10 får jag spinalbedövning men då är jag så slutkörd att kroppen inte orkar mera och krystvärkarna är dåliga. Hela jag skakar som ett asplöv.

Det konstateras att huvudet sitter lite snett och värkarna är jättedåliga trots värkstimulerande dropp. Tillslut tar vi hjälp av sugklocka och samtidigt trycker barnmorskan på magen. Så äntligen klockan 22.52 föddes vår Liam fram!

Sedan blöder jag riktigt ordentligt och tappar 1,3 liter blod och blir riktigt svag. Kan inte gå själv utan måste åka rullstol till rummet vi ska sova i. Därav stannade vi tills igårkväll eftersom jag tappat så mycket blod och det fanns risk att jag skulle behöva få blod men tack och lov verkar värdena bra :)

Ja inte är man särskilt snygg när man precis har fött barn men lycklig det är man! :) (och i mitt fall 1,3 liter blod fattigare)

Nog fick jag en fin liten försmak av värkar alltid. Pratade nyss i telefon med kära faster Eva och precis innan vi la på kom den värsta hittills. Kändes som jag knappt skulle kunna prata alls men jag bet ihop. Ingen idé att klaga, det är ju det här jag vill! :D Har blött lite till och nu håller vi alla tummarna för att värkarna ska fortsätta tillta. Men å andra sidan tänker jag ej hoppas för mycket, det är rätt vanligt att det kan avstanna ett tag också.

Denna snutte/gosedjur köpte Ronny till bebis idag. Visst är den fin? :)

Nu är jag hemma igen efter hinnsvepning och akupunkturen! :) Det var ju inte jordens mest behagligaste upplevelse med svepningen men jag överlevde.

BM sa att hon bara skulle göra färdigt och sedan skulle hon berätta vad som "händer där nere" men att jag kommer bli glad.

När hon väl var färdig sa hon att livmodertappen var väldigt mogen och hade försvunnit en hel del, samt att jag var lite öppen, hon sa dock inga exakta centimeter. Hon bokade heller ingen ny tid utan vi får höra av oss på Onsdag om inte bebis kommit ännu så det lät ju iaf positivt.

Hon sa även att det finns kvinnor som kommer in på förlossningen och har haft värkar i flera timmar som inte har öppnat sig lika mycket som jag hade. :)

Summa = nu sitter jag här och har "kraftig mensvärk" :) Den som lever får se.

Nu är det fjärde natten jag inte har kunnat sova och jag blir snart tokig. Seriöst. Jag vill inte ligga vaken och stirra upp i taket för att sedan däcka klockan 10 på morgonen och vakna klockan 15. Den här psykiska och fysiska terrorn är förjävlig. Hellre skulle jag inte ha några känningar alls för att sedan "pang, poff, nu e de dags". Jag tror min livmoder har hakat upp sig för jag har konstanta sammandragningar, så jag är öm i hela magen och det trycker neråt så jag knappt kan gå.

Idag är det som ni alla nog vet den 26:e November. Det vill säga det första datumet som vi fick som beräknat födelsedatum för skatten enligt senaste mens och barnmorskans beräkningar. På RutinUL blev det framflyttat till den 30:e.

Precis efter att jag slängde in föregående inlägg fick jag jordens värk from hell. Det smärtade i ljumskarna och ryggen, strålade ner i båda benen och magen kändes spränghård. Så fortsatte det till och från tills jag däckade av utmattning vid kanske fem imorse, för att sedan, som vanligt numera, vakna upp några timmar senare utan att något mer hänt. Frustrerande.

Redan på rutinUL i Juni månad var bebis en riktig buse...

Fast egentligen vet jag inte om jag var mest arg eller orolig. Den var totalt skogstokig och då menar jag verkligen komplett jäkla galen! Min bebbe har iof alltid varit väldigt rörlig och busig men detta tog fan priset! Jag hade sammandragningar och förvärkar omvartannat från typ klockan 22 tills jag däckade klockan halv 4 eller 4 imorse och inte nog med det. Nej bebis sparkades konstant så hela magen hoppade åt alla håll samtidigt dessa timmar så jag var helt öm invärtes.

Innan jag äntligen lyckades somna blev jag nästan orolig att bebisen höll på stressa ihjäl sig i magen för när vi var på förlossningen och kollade CTG hade den ju jättehög puls bara av att busa runt en stund och vad skulle den då haft inatt liksom?

Jag är fortfarande helt öm i revbenen och hela magen efter nattens attacker... Jag tror bebis vill uuuuut, men lilla skatten, det funkar liksom inte att forcera sig ut genom mina revben, jag lovar ;)

Tänkte bara slänga in ett inlägg att jag fortfarande lever och är hemma, fortsätt gärna gissa i föregående inlägg. Det är jätteroligt med alla gissningar :) Just nu står det väldigt lika mellan kille/tjejgissningar men de flesta tror att jag kommer få bebben innan beräknat förlossningsdatum. (det vill säga 30 nov)

Det börjar bli galet spännande nu! Om ungefär 50 minuter är det en ny dag, vilket innebär 7 dagar kvar till BF! (och min kära lillebrors födelsedag!)

Eftersom jag är så dålig på att blogga just nu tänkte jag att ni skulle få äran att gissa lite! Närmast vinner och kommer bli uppmärksammad på något sätt!

Postar även ett separat inlägg om dagens barnmorskebesök. (eller gårdagens egentligen blir det ju nu :D) Som jag tidigare berättat så begav vi oss till förlossningen idag för att besöka min riktiga barnmorskas kollega där, då hon har semester själv just nu.

Jättespännande att se hur det såg ut på förlossningen och barnmorskan var supertrevlig! När vi kom kollades bebisens puls och den var väldigt hög, så jag fick förmånen att kolla ctgkurva. Men pulsen gick ner så bebis hade hög puls för att den bökade omkring massa precis då hon kollade först. :)

Allt annat såg jättefint ut. Blodprov, urinprov, blodtryck, SF-mått, ja allt var som det bör. Däremot såg hon på mig att jag var trött och slut på eftersom jag dels har så himla ont så jag haltade rejält och knappt hade sovit något så hon rådde mig att ta en alvedon och försöka vila när jag kom hem.

Smärtan beror inte på foglossningen i första hand utan snarare på att bebisen tränger i bäckenet. Självklart är det jättesvårt att förutspå när en förlossning ska starta, men hon nämnde att vi kanske får bebben till helgen eller till veckan. Om hon baserade det på min smärta och antal förvärkar den senaste tiden eller det faktum att jag just denna dagen mådde sjukt illa för första gången under graviditeten vet jag förstås inte men det återstår ju att se om det blir så! :)

Men jag försöker somsagt se fram emot saker för att det inte ska kännas alltför motigt om det inte blir så. T.ex det faktum att min ordinarie barnmorska erbjöd sig att göra en hinnsvepning vid nästa besök ifall skatten ej kommit ännu....

Nu ska jag köra lite peptalk med min hickande bebis som tuvärr fortfarande bor i min mage ;)

Nu är klockan 00.35 i skrivande stund vilket innebär 10 dagar kvar till beräknad förlossning, men som likväl skulle kunna innebära betydligt fler dagar än så om kroppen och bebis vill....

Väntan är lång, dagarna sniglar sig fram och ibland känns det oerhört frustrerande att bara gå och vänta på tecken och samtidigt inte riktigt veta vilka signaler du ska tolka som nu-är-det-nära-förlossningen.

I ena stunden känner jag att det kan vara rätt skönt att försöka ta vara på tiden och göra saker för sig själv den sista tiden, för att sedan växla om totalt och vara skitsur och asless på detta. Allra helst när dom där förbaskade förvärkarna sätter igång. Varje gång försöker jag tänka att jag inte ska bli hoppfull, att det förmodligen bara är "träningsläger" men likt förbaskat tänds ett hopp efter några värkar som håller i sig... för att sedan naturligtvis klinga av.

Att du som förstföderska ofta får gå över tiden är inget ovanligt, men varför ska då kroppen hålla på att luras hela tiden? Hade hellre gått less, frustrerad och förväntansfull utan några som helst känningar än denna psykiska och fysiska terror.

Till alla bebisar som är färdiga för att se sig om i världen men inte riktigt vill titta ut, gör't! Din mor och far kommer tacka dej ;)

Japp såhär ser magen ut med 12 dagar kvar till BF. Tills nu har jag klarat mig utan bristningar. Självklart dök dom upp såhär i slutet, tack för den televerket ;) Jaja, än så länge handlar det om några sträck ungefär där jag håller händerna men iallafall.

Igår hade jag fruktansvärt ont i bäckenet och sammandragningar och förvärkar mest hela tiden. Kunde knappt gå utan att hålla i mig i väggar och möbler. Hade hoppats på att det skulle fortsätta men icke sa nicke, när jag väl somnade sov jag som en stock till klockan tolv imorse.

Annars har jag städat lite här hemma, fast Ronny har gjort det mesta och vi var även en snabbis på babyland och hämtade ut den där gratisboxen från Pampers. Den sög. Vi fick typ reklam, fyra blöjor, några tvättlappar och en napp ungefär. Rätt ovärt faktiskt.

Imorgon ska vi till "ersättningsbarnmorskan" på förlossningen. (min ordinarie privata BM som även hon arbetar på förlossningen har semester) och jag funderar på att be henne kika om det händer något alls eller om jag har såhär jävla ont helt i onödan. Om så är fallet blir jag självmordsbenägen, I promise!

Vi hörs när vi hörs och så ni vet så läser jag alla era söta kommentarer, även om jag inte svarar! Puss!

Nej jag har inte fött ännu. Hehe. Fast jag blev lite lurad inatt kan jag säga. Sov som en stock men vaknade klockan 05.15 imorse och hade förvärkar som kom lite då och då. Tänkte att det var lika bra att försöka somna om för är det "på riktigt" så vaknar man ju tids nog helt klart ;) Somnade om och sov till klockan 9 utan att det hade hänt något speciellt. Fick förvärkar igen som släppte efter ett tag och sedan dess har det bara molt på lite under dagen.

Tuvärr blev det inga bilder under gårdagen men jag var hemma hos Sara på homeparty för Mary Kay-produkter och då hade jag jättemycket förvärkar också. Brudarna drack vin och tyckte synd om mig när jag satt där och försökte hålla god min ;) Dom såg på mig att jag hade ont och försökte dölja det. Hehe. Underbara Emma masserade min rygg och gav lite massagetips som jag kunde ta med mig till Ronny. :)

Sötaste älsklingen då! Kan inte låta bli att berätta för hela världen vilken fin kille jag har! Han skrev ett sms till mig att han hade gjort en överraskning till mig som väntade när jag kom hem. Väl hemma hade jag ju fortfarande förvärkar och då kom älsklingen med en varm vetekudde som jag snackat om att vi borde skaffa -å inte vilken vetevärmare som helst ska jag tala om, nej han hade sytt den själv, för hand i flera timmar för att jag ska kunna ha när jag får värkar! Observera att han aldrig sytt något innan. Är inte det kärlek så säg? Det är nog den finaste presenten jag någonsin fått! Att han har suttit där flera timmar och kämpat med något som kommer hjälpa mig så oerhört mycket.

Vissa av er tycker säkert det är skittråkigt att jag bara postar bebisrelaterade inlägg just nu, men så mycket mer än så händer tuvärr inte i mitt liv just nu. Detta inhandlades idag efter barnmorskebesöket med tillhörande akupunktur. Nämligen en pyjamas och matchande strumpor! :)

 

Barnmorskan var peppande iallafall och frågade mig -Gör det något om bebis kommer typ...snart? Nä svarade jag, helst får den komma idag. Haha. Därefter körde hon in några extra nålar på punkter som ska sätta igång sammandragningar i livmodern. Precis när vi skulle gå så sa hon angående nästa inbokade tid följande -Vi ses nog ingen fler gång utan bebis och OM vi gör det fixar jag en hinnsvepning. Förutom det sa hon massa andra peppande saker och gav oss lite tips som jag tänker hålla för mig själv :D

Och om det fungerade? Jotack, sammandragningarna gjorde att jag knappt kunde gå uppför backen hem sedan ;)

Jag tror egentligen inte så mycket på alla dessa knep som finns på internet för att sätta igång förlossningen, men tänkte att det kanske kan vara kul läsning även för er som inte är gravida. Fattar ni vad desperata kvinnor blir i slutet av graviditeten? ;) hehe.

För er som inte är så inne på förkortningarna så betyder BF = Beräknad förlossning.

*Hallonbladsté ska hjälpa att sätta igång en BF, men i själva verket skall man börja dricka det 2 månader innan BF och sedan en månad efter BF för att hjälpa livmodern med dess läkningsprocess och minska blödning vid förlossning. Myten säger att tillsätta kanel och kryddnejlika för att få kraftiga sammandragningar. Rek intag 3 koppar per dag. Innan tredje trimestern skall man undvika det eftersom det kan orsaka missfall om man har en tidigare historia av missfall, just pga. av att den framkallar sammandragningar som man inte vill ha tidigt i graviditeten.

*Basilikaté För att sätta igång en förlossning dricker man te på basilika. 3 tsk torkade blad per kopp. Lägg de i kokande vatten och låt dra i 10-20 min. Drick 3-4 koppar per dag (7,5-10 dl). Använd även ingefära för att skynda på förlossningen om den drar ut på tiden. Basilika bör som te endast drickas inför förlossningsdags eftersom den kan sätta igång en förlossning. Kan med fördel alltid användas som krydda i maten.

*Pepparkakor hemmagjorda med extra kanel och kryddnejlika gör så att ytterligare öka på livmodersammandragningar och sätta igång en förlossning kanelen har den fördelen att orsaka en starkt sammandragande effekt och kan med fördel även det användas inför en förlossning. Gott om man går i väntan under vintertid.

Sedan finns det naturligtvis en hel uppsjö med fler tips som sägs kunna hjälpa igång förlossningen,.

Först vill jag berätta att dom senaste dagarna har jag känt mig totalt orkeslös, sovit typ 12 timmar eller mer per natt och kan ärligt säga att jag inte tagit många steg från sängen. I två dagar har jag gått omkring iklädd enbart en stor tshirt och underkläder. Jag orkar inte ens klä på mig eftersom jag ändå bara ligger i sängen och är hemma, för jag svettas som en gris i intervaller.

Igår hade jag massor med sammandragningar som kom med jämna mellanrum i två timmar, sedan gav det sig ett tag för att övergå till någon enstaka förvärk och sedan hände inte så mycket mer annat än att bebis hickade en lång stund som vanligt. Idag har jag också haft lite molande ont, så jag antar att livmodern tränar sig inför förlossningen.

Jag har förbannat ont i ryggen och för att gnälla ytterligare kan jag säga att jag är så himla spyless på att vara gravid som man bara kan vara.

Har tänkt massor på det här med att vara gravid. Nog har man alltid vetat att slutet är en pärs, men det där andra "rosaskimrande", fantastiska med att vara gravid? Nej ursäkta mig men jag tror inte jag är skapt för att vara gravid för jag tycker inte det har varit ett dugg roligt och har sedan foglossningen startade efter typ halva graviditeten bett Ronny påminna mig om att jag aldrig mer vill vara gravid. Nu vill jag förvisso ha syskon till denna bebbe i framtiden så med största sannolikhet kommer jag att bli gravid igen någon gång, men jag kommer aldrig gå med på snacket om att det är så himla häftigt att vara gravid.

Det färdiga resultatet kommer såklart vara värt det big time, men ärligt talat tycker jag inte alls det är så himla coolt att höra hjärtljuden vecka ut och vecka in hos barnmorskan som många verkar tycka. Skitbra att få veta att bebbe mår bra, men sådär överväldigande häftigt att man får gråten i halsen som på film? Nääh. Not for me.

Jag ville hellre ha ut min bebis så jag kan gosa med den, pussas och kramas och mata och byta på och så vidare....Nä bebis, du är vräkt ur min mage för nu är du redo att komma, så det så! Mamma och pappa väntar på dig! <3