Idag var Liam äntligen på dagis igen. Sista pencillinen är itvingad & det verkar som saker & ting börjar återgå till det normala.

Är dock tröttare än tröttast eftersom snickarna som skulle byta vår ytterdörr bokade in sig klockan 7, så jag klev upp med tuppen men inte fasen var det nån jävla snickare här då inte. Halv 9 klampade dom in & tog absolut inte hänsyn till att jag ville komma förbi med Liam lite senare utan när jag kom ut i hallen & snörde på mig skorna & Liam stod och väntade satte dom igång & borrade för glatta livet, inte bara ett hål utan 4. Dom var säkert nöjda med sina hörselkåpor på men vart tog hänsynen & kundbemötandet vägen? Jag fick stå & hålla för öronen på stackarn & tillslut börja tränga mig förbi både borren & gubbfan för att han skulle fatta att vi faktiskt ville komma ut. Inte nog med det hade dom belamrat hela hallen & trappan med sina grejer så att ta med någon barnvagn var det inte tal om. Jag fick gå med Liam hela vägen till dagis utan vagn.

Är det så jävla svårt att fråga, ursäkta, vill ni komma förbi? Behöver ni hjälp att få ut vagnen? Eller kanske sluta borra med slagborren i någon sekund när man ser att det står ett litet barn kring 1-årsåldern alldeles bredvid som väntar på att få komma förbi? Dessutom hade jag åtminstone förväntat mig en förklaring till varför dom var 1,5 timma senare än avtalad tid men inte ett jävla ljud yttrade dom. Riktigt dålig stil.